Hästens bön
Denna hänger på dörren in till sadelkammaren, brukar läsa den ibland, stämmer väldigt bra in. Så sann så sann...
Hästens bön!
Fodra, vattna och rykta mig väl!
Gif mig ett luftigt, snyggt stall!
Var vänlig mot mig! Ryck ej hårdt i tömmen!
Löna icke min möda med piskrapp! Gif mig icke för tungt lass!
Åk icke på det tillräckligt tunga lasset!
Ø Sko mig väl! ◄
Smek mig någon gång! Skydda mig om sommaren för
solhettan, om vintern för kölden!
Lägg icke det iskalla betslet i min mun, men lägg täcket på min rygg, då jag
ställes svettig i kylan!
Ø Jag bär dig. ◄
Ø Jag drar dig. ◄
Ø Jag lefver endast för dig! ◄
DU VET ATT JAG ICKE KAN TALA OM MIN NÖD, MIN SMÄRTA.
Men Gud skall löna dig, om du är skonsam och barmhärtig mot mig.
Han gifver akt på mina suckar.
Till sist, då mina krafter äro slut, gör mig den tjänsten att taga
mitt lif på det minst pinsamma sätt.
Må i ömt försvar du taga
den, som ej sin nöd kan klaga
den ej ordets gåfva fick!
Djuret trifs dock väl bland vänner,
och den tacksamhet det känner,
strålar ur dess varma blick
Kärlek är den makt, som vinner
mänskors hjärtan, och den finner
väg till djuren lika väl.
Må du städs besinna vikten
af den ansvarsfulla plikten.
att befrämja deras väl.
